Det är underbart att veta att det betyder nånting. Att man själv betyder. Det man gör, det man säger, det man skriver. Att man lämnar fina avtryck - om så bara små spår. Men det är jobbigt när man plötsligt känner att det har förändrats. Dock är nog det värsta den stunden då man befinner sig där i mitten. När man inte vet hur det egentligen är.

Man vet inte om det fortfarande betyder nånting. Om man själv betyder.