...jag tar emot dig om du faller. <3

Nu kan ni, som min kära sambo och jag, sluta oroa er över Robbert. Han svarade på Amandas mejl igår och sa att han har varit såååå upptagen, men att han mår fint. Men jag fattar inte. Kan man vara så upptagen att man inte ens hinner svara på ett sms? Då tycker jag synd om Robbert. Han måste ju ha grejer att deal with tjugofyrasju.

Nu börjar hemresan verkligen närma sig. Det känns som att den har krypit inpå. Det hela skrämmer mig en aning. Eller ganska mycket faktiskt. Vad ska det bli av mig när jag sitter hemma i Flen igen? Tänk om jag sitter där och känner mig helt misslyckad? Usch jag blir rädd när jag tänker sådär, så jag får fasen lägga av.

Jag är lite deppig. Har den senaste veckan haft migrän varje dag. Eller, jag vet inte om det är just migrän. Men det är en annan slags huvudvärk än den jag annars brukar ha. Och jag mår illa samtidigt som jag har ont. Vad ska jag göra? Vill inte dras med detta den sista tiden jag spenderar i London. Det skulle vara så trist...