När man ger upp, lever plötsligt hoppet igen.

Eller så gör det inte riktigt det. Men man klamrar sig ändå fast vid vad man får.

Research idag. Det var intressant i början, men sedan blev jag så trött på mikrofilm, Lasermannen, Carl Bildt (hur han nånsin kunde bli stadsminister är förresten beyond me. till att börja med ser ju karln ut som en påse nötter!) och framför allt Birgit Friggebo. Bara namnet gör att man inte kan ta kvinnan seriöst! Och allsång med "We shall overcome" under ett tal till rädda invandrare, jikes. Vad trött jag blev, som sagt. Sen cyklade jag hem. Vet inte hur jag lyckades, men plötsligt låg jag innanför dörren. Lax och underbar potatis och jag blev lite piggare. Men sen somnade jag på mage på sängen. Nu sitter jag här och försöker hålla mig vaken så jag kan sova i natt.

You're superficial, I'm a misfit.