You. Well, yeah.
Om man tittar riktigt nära förstår man kanske att den där grå tjejen har lindat in hjärtat så gott hon kan. Det finns en mur man inte ser. Visst är det underligt, med tanke på hur mycket hon önskar att någon ville klättra över den där muren och ta hand om det där hjärtat.
Jag önskar inte att bli speciell på det sättet att alla såg mig. Jag är gärna grå ibland. Men det skulle vara fint om jag någon gång lyste i en fin färg. Att en själsvacker människa såg mig på bussen eller där jag vandrade fram på gatan. Och såg förbi allt det andra.
Först måste jag sluta se så rädd ut. Sluta vara rädd. Det ska inte lysa rädsla eller nervositet eller osäkerhet i mina ögon. Rak i ryggen och le mer. Inte be om ursäkt för att jag finns. Det är ju en början.
Ibland undrar jag om man kan ha för mycket hjärna eller hjärta. Eller för mycket utrymme, åtminstone. Jag är en person som tänker och känner så mycket hela tiden. Ibland känns det som att det inte borde få plats. Men det gör det. Även om huvudet och bröstet värker. Och hellre för mycket än inget alls. Tomhet skrämmer mig mer än något annat.
Ärligt talat tror jag att du har fått det där om bakfoten. Du är inte alls den där gråa tjejen. Jag ser dig inte som henne och jag tror inte att många andra gör det heller. Men så länge du själv tror att du är hon kommer jag inte att kunna övertyga dig om att du inte är det. Tro på dig själv kära vän. <3
Amanda har rätt! Vi ser dig inte som liten och grå- för mig är du en stjärna. Att all times! Man kanske kan jämföra dig lite med ett silversmycke. För tillfället kanske du har ett litet svart lager med "smuts". Detta är dock inget som inte går bort med lite rengöring! Kära vän, det du behöver är att se dig själv som vi ser dig. När du börjar göra det, när självförtroendet faller på plats, så kommer du vara det blankaste silverhalsbandet i samlingen! <3
Och självklart menar lilla jag AT all times.
hundramiljoners hjärtan <3
Du är så bra på att skriva fina märd. du är så mycket bättre än du tror att du är. Och jag känner så väl igen det där med hjärtat, vi är så lika där. Precis exakt så känner jag med. Men jag skulle aldrig kunna beskriva det så bra som du!
