Det var en gång ännu en dröm.

I natt drömde jag något som var en blandning av mardröm och trevlig dröm. Jag vet inte hur den började, men plötsligt var vi ett gäng som undersökte något slags brott. Jag tror det var ett mord som hade begåtts. Vi letade ledtrådar och hittade något i en källare i vad som liknade en lada. Det var mörkt i källaren, det enda ljuset kom från ett fönster, så vi tände en ficklampa. Plötsligt viskade någon "Där kommer han!" och vi såg en man med hund gå in i sitt hus som låg bredvid ladan där vi befann oss. Som alltid i drömmar vet man huxflux saker utan att någon har sagt det. Vi visste att den där mannen var the bad guy. Han började gå mot ladan och vi skyndade oss att släcka lampan. Han vandrade förbi ladan, där vi låg tryckta mot golvet, och tittade in i fönstret. Vi var ganska säkra på att han sett att det först lyste där inne och att det sedan släcktes, och att han visste att vi var där inne. Så när han gått iväg sprang vi ut för att hitta polisen. En av killarna i gänget tog min hand medan vi sprang, för att jag inte skulle komma efter och för att jag skulle känna mig trygg. Det kändes fint. Det är den känslan jag bäst kommer ihåg. Att någon brydde sig, att jag var omhändertagen.

Vi sprang i skogen tills vi kom fram till en stor byggnad, ungefär som ett gigantiskt köpcentrum. Där tappade vi bort varandra. Plötsligt var det inte längre viktigt att hitta till polisen, utan att hitta de andra så vi kunde umgås i baren där det fanns en massa goda fruktdrinkar. Jag hittade killen och vi sprang runt i en lycklig dimma och kramades och pussades. Sedan tappade vi bort varandra igen och jag fick syn på min mamma i sällskap av några vänner. Självklart var jag tvungen att prata med henne ett tag innan jag kunde återuppta sökandet efter de andra.

Jag sprang och sprang och kom fram till något som liknade IKEA, med en massa snirkliga gångar och våningar där jag såklart gick vilse. Som tur var dök två tjejer ur gänget upp och vi hade sällskap. Och jag hittade min prins. Vi stod i kö för att köpa glass eller godis eller något annat, jag minns inte riktigt. Och vi pussades och det var underförstått att han skulle vara min pojkvän i åtminstone 5 minuter. Sedan vaknade jag av ett sms från Paulina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0