It's not the fall that hurts, it's when you hit the ground.
Man vill alltid fel saker vid fel tillfälle. Ibland vill man ingenting. Ibland existerar bara ett par ögon och en tom vägg.
Jag längtar till den dag då jag har någon att existera för. Men samtidigt börjar den där dumma känslan komma tillbaka och jag tänker att nej, jag klarar mig bra utan dendär Någon.
Nu ska jag försöka ge upp dethär med att tänka. Bara flyta runt i något slags existensminimum (jag vet att det uttrycket egentligen har med pengar och annat att göra, yiddeyadde...) och överlåta min infekterade hjärna till nån forskare.
Hjärtat, det är inte helt ovanliga tankar det här. En dag kommer den där någon, din knight in shining armor, och får dig att falla så hårt som aldig förr. Det kan vara imorgon, det kan vara om ett år. Ingen vet, men det kommer hända. Det händer alla, så det så. Och du har rätt i att alla behöver någon, men det måste inte just vara en partner. Kan lika gärna vara en vän. Men åter till min poäng, den rätta finns där ute och han kommer dyka upp så småningom :) <3
Håller med Sara! :) Dessutom så får du ju inte glömma att finnas för mig!!
den där sara är en vis flicka, måste jag säga. jag hatar när saker och ting övergår i likgiltighet, jag hatar likgiltighet överhuvudtaget. men det som är viktigt att komma ihåg att det som är tomt alltid fylls med något nytt efter ett tag. något som kanske till och med är bättre än det man hade innan. och då är likgiltigheten helt plötsligt inte så illa längre - för den leder en till fina saker som man inte skulle ha letts till annars. Kärlek.
likgiltighet är en läskig känsla, tillsammans med tomheten är den nog det värsta man kan känna tycker jag. hm, började helt osökt kanske tänka på dendär kentlåten "behöver någon som behöver mig". Fast, mest av allt hoppas jag nog att det kommer en dag när man är så pass stark och trygg i sig själv att det räcker med att existera för sig själv och sin egen skull. Vi måste göra en follow-up och se om vi lyckats komma dit om några år. Jag håller tummarna. (:
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag har så kloka, fina och stöttande vänner. :) KÄRLEK <3
alla har redan skrivit så smarta och fina saker att jag inte har mycket att tillägga. utom en sak och det är att man aldrig ska existera för någon annan utan för sig själv. även om man träffas av den Stora kärleken och det känns som att man aldrig ska återfå fotfästet måste man komma ihåg att man faktiskt är sig själv närmast. jag vet att det är konstigt att just jag skriver det, som i stort sett lever för kärleken nu för tiden, men jag vill att du ska komma ihåg hur stark och bra du är nu, sen när du blir enavtvå. jag känner mig inte stolt över den jag blivit. så helt beroende av någon annan. det skulle vara tusen gånger lättare att bara vara beroende av sig själv. det är därför jag råder dig att alltid vara härskare över din egen lycka istället för att låta ett par vackra ögon eller ett snett leende bestämma ditt humör. även när någon annan känns som alltalltallt.
