Det finns inte särskilt mycket att skriva om här. Jag sover (gärna), äter (ibland), spelar social tjej i skolan, läser både det jag ska och det jag inte har tid med egentligen, lyssnar på musik samt ser filmer (ofta på bio - faktiskt till den grad att Bioklubben uppgraderade mig till Guldmedlem!) och tv-serier.

I sommar ska jag åter riskera att förlora ett par fingrar, då jag återvänder till GB. Tredje sommaren blir det, och jag har fortfarande ingen koll på hur saker fungerar. Man kan åtminstone inte kalla mig expert.

Har ont i magen för att jag inte vet om jag kommer ha någonstans att bo här i Uppsala efter sommaren. Vi måste ta tag i situationen och göra det vi kan. Vill inte att det ska vara som vanligt. Att jag väntar på att andra ska göra det jag borde (hjälpa till med att) ta tag i. Kan hursomhelst inte låta bli att undra varför det ska vara så svårt för studenter att få boende. Varför man måste stå i kö i typ 10 år innan man har en chans. Skäms på er som kan göra något åt det, men som uppenbarligen inte gör ett skvatt!

I oktober får jag nosa på det finaste som finns. Härlig tanke.