Mitt liv är så tråkigt just nu att jag pysslar med mitt hår för att skapa lite omväxling. Fixade det i en mittbena efter duschen men jag passar verkligen inte i det - luggen bara korvar sig vad jag än gör. Den vill inte vara rak och formar sig oerhört underligt kring mitt ansikte. Så numera ser jag helt mongo ut. Men kanske är det bara ovana som gör att jag känner så. Ack, vilka problem jag har!

Jag vet inte om någon förstår vad jag menar med följande, men det spelar kanske ingen roll. Det finns stunder då jag inte kan finna inre ro vad jag än gör, stunder då jag inte förstår meningen med livet. Timmar, dagar, veckor och månader rinner iväg och jag står inte ut med att det alltid är vardag. Visst finns det fantastiskt fina stunder som fyller mig med lycka, men sedan har jag svårt att greppa tag i lyckan vid sidan om dessa stunder. Och jag har kommit att kväva mina glada tankar kring vissa saker i mitt liv för att jag har fått höra sådant som får mig att känna att jag inte får vara glad. Jag borde ignorera sådant dumt men jag har hittills inte lyckats så bra.

Hoppas att tiden innan jul försvinner i ett nafs så att jag får komma hem och pussa på syskonbarn och då ständigt vara fylld med den där lyckan.