Mina pärlor till föräldrar heter Gudrun Margareta och Sten Lage och har varit gifta i trettiofem år. De är väldigt lika på vissa sätt, samtidigt som de kompletterar varandra. Mor är den bubbliga och utåtriktade medan far smyger omkring lite allmänt tillbakadragen men sedan plötsligt säger eller gör något roligt. De har samma temperament och tjurskalliga tendenser och är precis lika envisa, vilket kan vara en knepig kombination emellanåt och som även gör att jag fnissar lite i smyg.

Mamma skrattar nästan hela tiden. Och pratar mycket i telefon med sina systrar och min storasyster. Hon är oerhört omtänksam och har många kvaliteter utöver detta som gör det lätt att tycka om henne. Hon kräver ingenting av andra utan bara ger och ger, vilket får mig att vilja ge tillbaka så mycket jag bara kan. Jag vill att hon ska få kärlek som ersätter de stunder då jag var jobbig och bråkade som liten (och även... mindre liten och mer tonåring). Och jag vill inte att hon ska gå sönder för att hon bara tänker på andra och aldrig sig själv. Jag beundrar henne väldigt mycket, bland annat för att hon i fyrtioårsåldern bestämde sig för att bli lärare - och blev det. Av mamma har jag ärvt intresset för handarbete, språk och litteratur.

Vidare är jag nog väldigt lik min pappa. Detta baserar jag på det nästan obeskrivligt enorma intresset för sport, men även på att vi båda intresserar oss för historia och måleri (han målar väggar och jag tecknar på papper). Och vi har då och då under de senaste åren pratat om allvarliga saker och jag känner att han förstår mig såsom någon som har tänkt lika knasigt som jag, men till skillnad från mig har blivit vis med åldern. Han må dölja det bra, men jag tror att han är lika orolig och känslig som jag längst inne och det gör att vi förstår varandra. Jag har lärt mig så mycket av honom, tagit åt mig av den entusiasm som han visar när han pratar om något han finner intressant. Allmänbildad och klok som få. Vid sidan av min bror är han en av de mest svårslagna frågesportsdeltagarna jag vet. Pappa är dessutom självutbildad doktor för att han oroar sig för andras hälsa, vilket kommer väl till pass då medlemmar av min familj har en tendens att skada sig ganska ofta (jag är dock en av de minst drabbade medan jag har en lillasyster som har oturen att skada sig ganska ofta).

Kort sagt är även pappa väldigt omtänksam och precis som för mamma kommer hans egen hälsa i sista hand, vilket är väldigt fint samtidigt som det är så himla dumt; jag behöver ju ha båda mina föräldrar vid liv och friska. Och pappa var illa ute för ett par år sedan då hans hjärta var väldigt trött. Ibland får jag för mig att jag ständigt borde påminna mig själv om den tiden för att uppskatta att han trots alla dumheter fortfarande finns kvar, men det bästa är nog att leva i nuet och vara tacksam för varje nytt ögonblick.

Lilla mor och lille far... De är inte bara mamma och pappa utan även mormor, farmor, morfar och farfar. Mamma skämmer bort sina barnbarn på alla sätt och vis och pappa busar och skojar med dem, precis som de gjorde med mig när jag var liten (och jag vet att de kommer göra så även med mina barn). Idag kan jag stå vid sidan om som nästan-vuxen och betrakta alltsammans och verkligen förstå hur mycket kärlek de ger sina nära och kära. Och mina ögon tåras när jag skriver det här för jag är så oerhört tacksam och stolt över att ha just er två som föräldrar. Och jag hoppas att jag inte bara har ärvt era intressen utan även ett par av de personlighetsdrag som gör er så fantastiska. Jag älskar er!



I don't know that my future holds
or who I'll choose to love me.
But I can tell you where I'm from
and who loved me to life.