Det var längesen sist. Jag hade inte haft någon anledning att tänka på det. Men när det ena ljuset slocknar tänds ett annat, då tänds ett gammalt. Antar att mitt barnsliga jag alltid måste ha något sådant att tänka på.

Vet inte om jag har känt något så starkt som det jag upplevde den gången. Du har inte upplevt så mycket, kan vissa tänka. Men vad vet någon annan egentligen? Jag har slutat prata om precis allt. Jag gör ett urval för jag vet att man kan skada sig själv genom att berätta för mycket. Till slut tror folk att de vet allt och jag vill inte längre ha det så.

Att luta sig mot någon som jag vet vill att jag ska komma nära, det var den bästa känslan. Kanske är det därför jag har börjat tänka på sommaren såhär mitt i den kalla vintern.