Trots att jag har talat ut med någon kan jag i efterhand bygga slagkraftiga argument som jag borde ha använt, och därmed bli arg och ledsen på nytt. Jag skulle till och med vilja säga att det är typiskt mig. Det är även typiskt mig att ta åt mig när jag kanske inte borde. När påståenden kanske inte ens är riktade mot mig. Jag hatar att känna att jag har sårat någon. Men jag måste lära mig att acceptera att någon kan vara ledsen utan att det är mitt fel och utan att vara ledsen på just mig. Allt kretsar inte kring mig och jag hatar när jag för en sekund tror det motsatta. Men jag hatar inte mig själv, även om det kan verka så. Jag tycker illa om den del av mig som inte vill förbättras.

Idag var det meningen att jag skulle mysa i Johannas pool tillsammans med henne, men vädret är inte poolanpassat. Hoppas vi får en ny chans snart.

Ikväll ska jag se på när mina vänner grillar. Mamma lagar spaghetti och köttfärssås och det vill jag gärna äta, så jag avstår från att grilla. Det ska bli trevligt att umgås och slippa undan de mindre trevliga tankar som uppkommer när jag är ensam.