You'll never reach the end of the road when you travel with me.

Det som upptar det mesta av min tid just nu är att vända ut och in på den kommande helgen. Jag försöker att inte tänka längre än fredag klockan tre men det är svårt. Jag ser hur vattnet drar sig bort från land, för att sedan vända om och resa sig i en mastodontvåg som exploderar mot det som råkar vara jag.

Drunknar jag?

Simmar jag tillbaka mot land som om inget hade hänt?

eller

Lyfts jag som en raket ur vattnet och färdas bort i klorna på en vacker örn?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0