Livet är lustigt. Om man umgås för mycket med bara sig själv är det snabba svängar. Ena dagen har man bestämt sig för något och nästa dag känns det motsatta mycket trevligare. Man är som modigast när man inte behöver använda sitt mod, det vill säga när man sitter och funderar på om det är värt att våga eller ej och kommer fram till att ja, det är det. Man arbetar ut en plan på vad man ska säga men inser "i studens hetta" inte att man nog aldrig kommer våga säga det.

Hur mycket jag än solar är jag aldrig brunare än någon annan. Eller visst, nån stackare kanske är lite, lite blekare än jag. Kanske är det precis när det blir olidligt varmt och svettigt och jag tar skydd i skuggan, som jag istället borde stanna kvar i solen och därmed kunna bli ordentligt brun? Okej, helt hopplöst är det inte - jag har många fräknar (♥) och är nog ganska brun ändå om man tittar noga (och eventuellt jämför med mitt vanliga spökbleka jag).

Imorgon är det lunch på thai och sedan mys på kvällen. Jag behöver verkligen umgås med mina fina vänner.

Oh so pretty: Moto Boy – Blue motorbike