Idag sov jag till tolv. Igår sov jag till ett. Jag kanske sover för att det är så jävelusiskt varmt. Kanske för att jag inte ska märka att jag är ensam på min luftmadrass för två.

Jag hoppas innerligt att min sommar inte redan har haft sin peak. Det skulle å andra sidan vara en väldigt fin peak, den där midsommaren. Men det är ju nästan två månader tills lovet är slut och jag vill gärna uppleva fler höjdare. Vänta, jag ångrar mig - jag vågar inte hoppas.

Ikväll ska jag mysa med mina vänner på en ö och gratta Karro och äta tårta och dricka saft och eventuellt bli kallad casanova.