Mattelektionen vi omöjligt kunde genomföra i klassrummet i NV-korridoren eftersom det luktade så äckligt att vi nästan kräktes. Det gula collaget med våra namn som vi satte upp på 300-planet för att ingen nånsin skulle glömma SP-05. Historierna kring Den lilla sjögurkan som blev sjukare och sjukare så att vi nästan avled av skratt. Slowmotion-pratet en eftermiddag på skolan. Petite Madeleine du Proust. Eftermiddagen vid en dator på 300-planet då jag var tvungen att skriva klart ett viktigt skolarbete och Sandy och AnnG busade med min stol så jag blev väldigt arg på riktigt men de inte förstod att jag verkligen var arg. Jessica, AnnG och jag sjöng stämmorna i Mika's Happy Ending på väg ut ur skolan. Jag ramlade, tack vare Sandy, över McFly och tjatade om Five Colours och All about you hos särskilt Lina (Sara och Josefine var inte särskilt svårövertalade). Jag hade varit med familjens kvinnliga medlemmar på Göta Lejon första terminen i ettan och sett Grease med Linus Wahlgren och hade med mig programbladet till skolan.

Jag hade alltid svårt att skriva det nya året på mina skolpapper i januari. Jag har alltid varit en av de kortaste i klassen. Jag har alltid nånstans vetat vem jag bör ha som vän och inte.

Lite ont i hjärtat får jag när jag tänker på allt detta. Men även om jag så skulle blunda i tusen år och önska mig tillbaka, vet jag att det inte skulle gå. Och man ska nog låta minnena vara ifred för om man upplevde dem igen skulle de ändå inte vara desamma.

Idag har jag försökt att inte få dåligt samvete över att jag har blivit sjuk och därmed inte kan ställa upp och vara barnvakt till Emilia imorgon. Förbannat det halvdåliga vädret, för jag vill ha och behöver sol. Lyssnat på lille Emil som ordlöst sjöng (skrek) med glädje, själv omedveten om att de enda ord han hittills har lärt sig är "mamma" och "Totte". Tittat i min allra sista skolkatalog från mitt allra sista obligatoriska skolår och hittat någon jag inte hittade på den tiden men som jag nästan önskar att jag hade hittat då.