Jag mår bra egentligen. Men oj vad det är skönt att skriva ner alla småsaker som skaver. Det borde jag såklart göra i min fina anteckningsbok som ingen får läsa, men det är mycket lättare här. Jag får inte ont i handen och fyller inte upp en hel sida med bara tre ord (jag skriver så stort). Och så känns det på nåt sätt som att jag anstränger mig mer här, för att varken säga för mycket eller för lite.

Om det bara vore enklare. Det ska inte vara enkelt, men det ska heller inte vara såhär svårt. Kanske är det bara inbillning, men det känns som att jag kan göra vad som helst nu, helt plötsligt. Som att jag vågar. Och att det kan gå vägen om jag bara får en chans. Jag tycker inte man ska behöva arbeta för att ens få en möjlighet. Det förstör det roliga och det gör att man ligger vaken på natten och tänker och sedan fortsätter att tänka under dagen och sen...

Hur får man någon man inte känner att tycka om en? Vad säger man för att få någon att falla? Jag önskar man kunde börja tycka om varandra samtidigt. Så att den ena inte behövde undra om den andra bara tycker att man är en jobbig liten tjej. Men sen då - tänk om den andra faller medan den jobbiga tjejen plötsligt inser att det (han) inte var som hon trodde? Det, är jag ganska säker på, är en risk de flesta tar och i synnerhet den jobbiga tjejen eftersom hon drömmer så mycket.

Idag har jag återigen förbannat vädret och även min onda hals och tunga huvud. Spelat The Sims. Imorgon vill jag ha sol och endorfiner.

Snart gör jag vad som helst för att få det jag vill ha. Jag vet inte om det är dåligt eller bra.