Det är mycket som är uppochner, men ibland rätar det upp sig.
Jag ska sluta titta på lyckliga par och önska mig det som de har och samtidigt vara lite, lite avundsjuk. För jag tror att även om man inte säger det högt, finns det alltid "någon" som vet vad man tänker. Och som bestämmer att jag inte får vara lycklig eftersom jag ibland har mina svaga stunder och missunnar andra det fina. Man ska inte se sig själv som mer förtjänt av något bra än andra, för då kommer man ju aldrig bli förtjänt det man vill ha.
Och jag tror att man helt ska sluta hoppas och önska att få ha det sådär fint, för det leder bara till den där lilla avundsjukan. Jag tror att man ska titta och le och tänka att "jag kommer få något fint: jag kommer få mitt fina." För inget par är likadant som något annat och det är det härliga. Och när man väl är där kommer man förhoppningsvis aldrig mer titta på något annat par och önska sig det som de har, för då har man sitt eget. Det som ingen annan har.
(Sen är det ju en annan femma hur man ska få sig själv att sluta längta och hoppas.)
Kommentarer
Trackback
