Livet har sina sorgliga stunder.

Denna person betyder ingenting för mig egentligen, men ändå - känns det inte som att man vill sörja någon som dött? Det gör ont, så ont i hjärtat. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Tio operationer på en dag. Och jag har läst att hon inte tänker sluta där. Tydligen är brösten för små fortfarande. Hon är bara tjugotre år. Hur långt kan en människa gå i jakten på uppmärksamhet?

Varför vill man bli ett monster när man är så vacker? Tyckte hon att hon var ett monster som skulle bli vacker? Om man har så dålig självkänsla måste man söka sig någon annanstans än till en plastkirurg. Jag kan inte sluta vara upprörd! Det är så sorgligt...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0