Min gamla gymnasielärare skrev att han inte hade en aning om att jag har fantastisk humor (det tycker jag att jag har, men jag är väl ganska partisk) för att "det var svårt att veta eftersom du sa 5 ord på hela gymnasiet, i varje fall på lektionstid :)". Visst, jag sa inte mycket på lektionerna, åtminstone inte fram till sista året på gymnasiet. Kunde inte göra så mycket med mitt dåliga självförtroende. Det som i detta fallet stör mig är att det förefaller vara så att jag hade fått MVG i hans kurs, bara jag hade spexat lite på hans lektioner. Är inte det förbannat fel? Om något hade väl han kunnat säga under kursens gång att han krävde mer muntlig aktivitet av mig för att jag skulle kunna få högsta betyg. Jag hade MVG på alla prov och uppsatser och lurade mig själv att tro att det räckte.

Jag undrar hur många som har missuppfattat mig genom åren. Bara för att jag inte vågade vara mig själv bland diverse ytliga bekanta har min personlighet spikats. Med detta vill jag inte påstå att jag är världens roligaste och så vidare. Men när jag tänker på exempelvis detta med gymnasieläraren kan jag tycka att det är himla synd att han aldrig fick se mitt rätta jag. Exakt vem hon är, det vet jag nog inte riktigt. Men jag är i alla fall inte en tyst liten torrboll, vilket han verkar tro.