Kim och jag bestämde spontant igår att söndagen skulle spenderas på Engelska parken. Vi har en hemtenta att skriva och en ångest att driva ur våra kroppar. Det var kallt när jag klev ut imorse och mitt hår frös till is men vi skrattade oss varma och Kim köpte tortellini och juice på Folkes livs innan vi till slut nådde fram till skolan.

Vi satte oss vid ett stort runt bord och försökte tänka på hur skönt det kommer vara när det är över. Och det är sant att det är som svårast när man ska börja skriva. Och jag vet inte om det är någon bra idé att umgås med trevliga människor när man har viktiga saker att göra. Tilda och Isabella anslöt efter någon timme och vi har alla skrattat mycket. Skrattat åt sådant som är fantastiskt roligt, skrattat åt sådant som inte är roligt alls utan bara löjligt men som vi tycker är roligt på grund av trötthet eller för att vi har sjukt dålig (bra?) humor, skrattat hysteriskt för att disciplin helt enkelt inte verkar vara möjligt. Tilda försvann ett tag för att vara duktig och simma. Jag mötte en konstig man när jag värmde min mat i pentryt. Han sa "Och vad läser du för skojsigt då?" och jag gillar inte när främlingar använder sig av ordet "skojsigt", särskilt inte i den första mening de yttrar till mig. Jag småsprang tillbaka till de andra. Sen kom Tilda tillbaka från simturen. Hon hade med sig lussebullar. Kim försvann ett tag för att se adventsfyrverkerierna med sin mamma. Vi andra såg dem från fönstren i skolan och det var den absolut coolaste fyrverkeri-showen jag minns att jag sett. Jag var obeskrivligt lycklig, sådär som man är när man är liten och det inte finns några tankar på att skämmas över den lycka man känner för något som kanske inte är så speciellt egentligen. Den konstiga mannen stod också i ett fönster och tittade. Plötsligt var det slut på fyrverkerier. Sen kom Kim tillbaka och hans näsa var jätteröd för det hade visst varit kallt ute, hmm. Han hade med sig lussebullar och pepparkakor. "Vem är han?" undrade vi alla och syftade på den konstiga mannen (som nu satt vid en av skolans datorer en bit bort), särskilt när han pratade både halländska och finska i telefon och samtalen var oerhört långdragna och invecklade. Vi lär aldrig få veta. Vill vi verkligen veta? Eller förresten kanske vi får veta för han brukar visst hålla till i pentryt, av någon outgrundlig anledning. Någon lär ju möta honom igen. Hoppas han inte säger "skojsigt" då. Isabella tog fram en pet-flaska med glögg. Vi hällde upp i små vita plastmuggar och försökte värma innehållet vid datorernas varma fläktar. Det blev fisljummet till slut. Vi fortsatte skriva men insåg till slut att vi blivit förstoppade med genus, Stagnelius, hybris-Raskolnikov med yxan och Frankenstein och gick hem.

Resultatet av dagen blev att jag nu har skrivit drygt halva tentan och har hela morgondagen och fram till tisdag 10.15 att ägna åt resten. Jag är helt tom i huvudet och vågar inte titta på det jag hittills skrivit av rädsla för att jag antingen inte kommer fatta nånting eller kommer fatta allt men upptäcka hur otillräckligt det är. Har sett ett par avsnitt av Criminal Minds, varav det senaste var ovanligt skrämmande. Ska kanske se lite Sunes jul innan jag somnar. Kan knappt stava som det är nu, så sömn vore trevligt och förmodligen ganska nyttigt. Men Sune är ju väldigt rolig och jag vill gärna umgås lite med honom först. Imorgon ska jag skriva klart min hemtenta, tänkte jag.