Bellman är himla kul att läsa. Bara så ni vet. Gå in på bellman.net vettja, och läs ett par epistlar. Dessutom kan ni komplettera dem med att lyssna på några tolkningar på Spotify såsom dem av underbare Cornelis Vreeswijk. Epistlarna är trots allt skrivna för att sjungas. Känner mig aningen nördig som på allvar rekommenderar Fredmans epistlar, men jag antar att förälskelseliknande intresse för de texter vi läser är ganska så mycket bättre än hat.

Har börjat agera terapeut åt mig själv. Det är inte så att jag samtalar högt med mig själv (inte mer än vanligt i alla fall), utan snarare försöker jag vända på de dumma tankar som då och då dyker upp. Har insett att ingen kan ändra på mig utom jag. Det spelar liksom ingen roll hur mycket fint eller kritiskt någon annan säger. Jag måste ta stegen och lära mig förstå på egen hand. Men hur många gånger har jag inte konstaterat detta och ändå inte kommit nånstans? Suck, liksom.

Åh, vad ska det bli av mig?