Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen har muntrat upp mig ikväll. Ibland blir jag så trött på alla filmer med mål att få tittaren att må dåligt. Tacka vet jag sådant som jag växte upp tillsammans med, sådant jag älskat sedan jag var liten. Just nu behöver jag sväva på oskyldiga moln, hålla mig flytande. Hitta känslor jag hade som barn för att de är barnsliga på ett sådant fint sätt.

För några veckor sedan drömde jag att jag reste tillbaka i tiden till en av föreställningarna om månlandningen som min klass satte upp när jag gick i tvåan på Söderskolan. Jag lyfte upp mig själv, bar iväg mig till min mamma och sa "Titta vad söt och glad jag var en gång i tiden!". Hmm... Kanske speglar det mina försök att gräva fram allt det positiva hos mig själv för att bygga på med det inför framtiden? Men jag är ingen drömtydare, och faktum är att jag drömmer så mycket. Häromdagen var det om en kattunge. Undrar verkligen vad detta pekar på i mitt undermedvetna. Om det betyder något alls eller om jag bara har en väldigt livlig fantasi.