Man ska inte önska att man vore någon annan. Det gör jag inte heller; jag bara önskar att jag inte vore så mycket mig själv hela tiden. Behöver förändring, men inte för någon annans skull. För min egen, så att jag trivs bättre med den jag är och inte inbillar mig att jag är i vägen för allt och alla.

På ett sätt är jag för snäll. Jag skänker tid och tankar åt personer som nog inte förtjänar det. Och mår själv dåligt av det. Det är främst här jag måste förändras, det vet jag. Drömmar slår inte in så länge personen i drömmen inte är samma som verklighetens person. Och man kan inte leva i en dröm, för det är i verkligheten som saker sker. Det vet jag också.

Pluggade klart inför fredagen redan igår så idag har jag inget skolarbete att ta mig för. Det är såklart skönt, men samtidigt blir jag rastlös. Byter mellan tv-serier eftersom jag av någon anledning lätt tröttnar efter ett tag, hur bra det än är. Tittar just nu på pilotavsnittet av nya serien "The Killing" (baserad på danska serien "Förbrydelsen", vilket lovar gott eftersom Danmark gör fantastiska polisserier) där fina Joel Kinnaman har en av huvudrollerna. Han pratar riktigt bra amerikansk engelska - dock känns det inte helt lätt och ledigt. Men det gör det ju inte riktigt när Alexander Skarsgård pratar heller. Kanske tycker jag bara att det låter lite lustigt för att jag är så van att höra dem prata svenska. Hur som helst får jag lite Frank Wagner-vibbar, minus "jag är egentligen en good guy men låtsas att jag är en bad guy som älskar att snorta kokain och skrämma mina bar-gäster så jag inte blir mördad av dem jag lurar"-attityden som Wagner drogs med. Kinnaman spelar nämligen polis här, men har i kontrast till detta ett kors tatuerat i nacken och gillar att provocera förhörsoffren. Och har inte lika najs frisyr som förr. Nåväl, man får väl vara nöjd med det som bjuds!