Vet inte varför. Varför, varför, varför. Sådana himlans höga toppar och djupa dalar i humöret den senaste veckan. När jag är på botten av dalen är jag betydligt längre ner än jag brukar vara när jag annars är lite deppig, så jag känner inte igen mig själv när det händer. Arg, ledsen, känner mig fulast i världen. Det tycks hänga en aning ihop med trötthet men samtidigt är det nog inte hela förklaringen. PMS kanske, men då har den pågått länge för att vara just det. Nu får det vara nog.

För jag mår bra annars, är lycklig som ni förhoppningsvis har märkt, och vill vara matchande glad till den känslan. Tur att det finns någon som kan bota det mesta av den dumma känslan.