Och jag skulle aldrig ta mig hem utan dig för du dansar i mitt huvud, i mitt hjärta, i allt som är jag.

Borde umgås med människor medan jag befinner mig i Flen. Det är klart att jag vill umgås, att jag saknar mina vänner och vill träffa dem. Men det krävs uppenbarligen initiativ från andra, annars sitter jag bara här med min onda mage som helst vill vara ensam och behöver bli glad samt min hög med kurslitteratur som måste bli läst hur mycket jag än kämpar emot. Och snart är jag inte kvar här, snart (på fredag) lämnar jag Flen ett tag. Det ska packas och det ska flyttas och det ska pluggas och det ska, om jag får bestämma, framför allt kramas och pussas.

Imorgon åker mor och far till Köpenhamn. Hoppas de kommer hem utan att ha lärt sig ett enda ord danska. Då är jag liksom fortfarande inte ensam om att inte förstå ett jota när en dansk person pratar. I övrigt önskar jag dem en trevlig resa.