Såg Lykke Li på tv i lördags. Grät lite inombords över att hon är så bra. 

Idag vaknade jag av mig själv vid halv tio. Det är inte vanligt att jag vaknar så tidigt på egen hand, om jag ska vara ärlig. Läste femtio sidor i Den allvarsamma leken och sedan var det pang på recensionen som gällde. Och den blev någorlunda klar ganska snabbt, mycket tack vare hjälp från fina vänner. När jag till slut skickat in den läste jag de sista femtio sidorna i Den allvarsamma leken och sen en annan text. Plötsligt var jag klar med läsningen inför morgondagen. Det kändes tomt av en mystisk anledning. Jag borde ju vara glad över att inte ha något jag måste göra. Men jag lagade mat, såg några avsnitt av How I met your mother - och sedan började det sakta klia i själen och nu sitter jag här med musik i öronen och försöker förstå mig själv. Avskyr den här känslan av att vara rastlös och trött på samma gång. Kan ju inte sova nu, det är för tidigt. Men jag orkar inte vara stilla. Det låter knäppt, men jag orkar inte.

Nu blev det dock lite för gnälligt här. Kanske borde sova ändå.