Och hon har rätt. Men det skiter jag i, verkar det som.

Idag hade vi opponeringsseminarium för våra bokrecensioner. Var nervös innan och när det närmade sig min tur att bli opponerad på skakade hela jag. När någon sa något snällt (och som tur var sades det mest snälla saker) ryckte det konstigt i en muskel i mitt ansikte. Härligt att jag utvecklat dessa symptom på nervositet, verkligen trevligt! 

Slutsatsen av seminariet blev hur som helst att alla har varit jätteduktiga och ska jag vara ärlig hade jag inte räknat med att så många var så duktiga på att skriva. En fin överraskning!

För en timme sedan läste jag klart Dracula, vilket jag inte på långa vägar hade räknat med att jag skulle hinna. Sedan dess har jag suttit vid datorn med musik i öronen. Är himla trött, vilket jag har blivit vid den här tiden de senaste kvällarna (det är nåt lurt som pågår, särskilt med tanke på att trötthet och feberkrämpor har följts åt). Kanske ska passa på att lägga mig skapligt. Men känner jag mig själv rätt kommer det inte ske. Nåväl, det är tanken som räknas...typ.

(Lyssnar förresten på en fantastisk spellista som någon har satt ihop, nämligen en med all musik som är med i Skins. Och Skins är, som jag hoppas ni redan vet, min absoluta favoritserie - åtminstone de två första säsongerna. Hur som helst, här är en mysig låt från listan.)