Hassle träffar så rätt medan jag drömmer om sommarkvällar.



"I'm burning the bridges you're walking on water
And I don't know what you want
Now I'm outnumbered I'm outgunned
Got nowhere to run

So stay away
Always too close or too far away
'Cause we know we ain't ever going to happen
You know it's too late
Yeah we know we ain't ever going to happen

[...]

And I don't know what you want from me"

men samtidigt

"The sound of frozen grass
That summer died so fast
Red red stains on glass

You said that you would wait
You blew my mind away
We had eternity to waste

[...]

Please don't make me break it
Oh, how can you make me
Holding on and waiting
Holding on to nothing
I don't want to wake up
Please don't make me wake up
I just want to sleep and dream
About the dreams we had"

Och jag längtar till sommaren. Bort från blekheten och de gnagande frågetecknen. Kanske mot insikten och en ny chans att få känna mig uppskattad på det där viset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0