I see the light.
Och jag vill ha en fin sommar. Det blir nog på flera sätt svårt att slå sommaren 2010, men denna gång finns det i alla fall en möjlighet att det slutar bättre än då. Man behöver ha med sig sommarenergi in på hösten men förra året var jag bara ledsen. Och jag är rädd att det ska bli så igen.
Samtidigt vill jag våga om jag får en chans. Det är mycket bättre att ha kastat sig ut i något fint där man kanske får uppleva höga höjder (med risk för att bli krossad om det går åt pipan) än att inte ha vågat alls. Inte ha fått känna något alls. Man kan inte vara så rädd om sitt hjärta att det aldrig kommer till användning. Synd att man inte kan få andra att inse det...
P.S. Har fått ont i halsen. Kanske är det en ny, hemsk förkylning på gång. Jag skriver det för att visa att jag är den eventuella sjukdomen på spåren - då kanske den håller sig borta. Och den ska hur som helst inte få rubba mitt humör.
man måste våga hela hjärtat rakt ut ibland!
ja, och jag tror att jag är en sån som skulle våga om bara den andra också vågade.
Det kanske blir svårt att slå sommaren 2010, men då får vi hoppas på en som är åtminstone lika bra :)
Och jag tror också på dig raring, att du skulle våga om det inte var ensidigt :)
Sara: Ja, jag önskar mest bara att jag kan slappna av och att jag inte önskade en fortsättning på sommaren 2010 :/
Tack för att du tror på mig! :) <3 Det verkar inte hjälpa att man skulle vilja, man måste uppenbarligen våga chansa också. Jag fungerar nog egentligen lite tvärtom: skulle kunna kasta mig ut innan jag ens var säker på att jag ville. Så en kombination av dessa personligheter borde i teorin fungera. Nu gjorde det inte det i praktiken...
