madrassen som fina mamma gav mig i somras verkar ha gett upp och formar sig efter skarvarna i min soffsäng istället för att täcka dem (jag blir då jättemegapms-sur och -ledsen på min fina soffa som inte förtjänar det och önskar mig en riktig säng, men inser att jag inte har råd med en sådan); min dator är ledsen och jag är rädd att den kommer ge upp mitt i ett framtida viktigt skoluppgiftsskriveri (jag fungerar på så sätt att jag lätt fäster mig vid saker och jag gillar min lilla dator och inser att en ny dator är ytterligare något jag inte har råd att lägga pengar på); jag har inte plats för alla papper och småsaker och önskar mig en fin liten byrå av påskharen, en byrå i stil med denna (som är lite i överkant för vad jag vill betala men ack så stilig), gärna en i lite fin gammaldags stil alltså (behöver inte ha spegel på för en sådan har jag ju redan, så förvisso skulle denna fungera om jag prioriterar bort det gammaldagsa, men om ni inte förstått det förr så kan jag härmed klargöra att jag har svårt att göra av med pengar) som vissa så tursamt hittar på second hand - men är usel på second hand-fynd; det är damm lite överallt och jag orkar inte städa (inte för att jag på allvar planerar att städa vid denna tidpunkt, så jag kan nog glömma dammet nu och ta mig an det imorgon).

Övertrött var ordet! Det där var ju en förvirrad inre monolog, haha! Hela mitt liv tycks ha blivit en enda stor och svår beslutsprocess. Bara oroar mig och velar fram och tillbaka. Ber om ursäkt. Men kanske hittar ni nåt komiskt i det hela så att ni förlåter mitt gnäll.