Och tankarna som plötsligt slog sig ner alldeles intill.

Tittade nyss på statistiken för bloggen och såg att det några dagar har varit 17 unika besökare. Av dessa är det runt 10 som jag inte har en aning om vilka det är. 10 personer som läser min blogg utan att kommentera. Jag antar att jag borde ta för givet att folk läser det jag skriver eftersom det är en öppen blogg men ändå känner jag mig blottad på ett sätt som jag inte hade räknat med. Det har länge känts som att jag skrivit här för att dela med mig till mina nära på nåt vis, för länge har jag inte skyltat med att jag har en blogg. Det är bara de gamla vanliga som vet att den finns. Trodde jag. 

Det skulle vara fint om ni som aldrig kommenterar kunde skriva en rad och berätta vilka ni är. Så jag vet vilka det är jag skriver för. Men på ett sätt är jag också lite smårädd för att veta, av nån anledning. Så, ja... be gentle.

Kommentarer
Postat av: Elin

Jag läser varje gång du skrivit, men det tror jag nog att du vet :)

2011-03-08 @ 23:32:54
URL: http://elinmariaelisabeth.blogg.se/
Postat av: M

Du är så söt Elin och jag hoppas du vet att jag tycker det, och hoppas du vet hur glad jag blir varje gång jag ser att du skrivit något nytt. Din blogg är ett lyckopiller, du är ett lyckopiller! :)

2011-03-10 @ 21:11:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0