Ready for abduction.

Vet inte om det var en dröm eller om min halvvakna fantasi producerade den, men jag vaknade hur som helst i morse med följande bild i huvudet. Det var inget minne, ingen önskan inför framtiden. Bara en dröm. Men något betyder den kanske - och i så fall vad?

Det var sommar, kvällssol och fräkniga näsor. Jag hade blommig klänning som räckte ner till mina knotiga knän. Vi stod i grupp och skrattade. Plötsligt möttes våra ögon och jag fick för mig att jag ville bevisa att jag kunde springa snabbt, snabbare än han. Egentligen ville jag nog bara att han skulle springa efter. "Ska vi slå vad? Du kan ju ge mig en ärlig chans, några sekunders försprång i alla fall." Och så började jag springa på grusvägen mot solen allt vad jag orkade och när jag hade räknat till tio tittade jag bakåt och såg hur han kom rusande efter mig. Och han hade så långa ben och jag hade så korta och jag visste att jag aldrig skulle kunna hålla undan. Ändå fortsatte jag bestämt att springa vidare och när jag hörde hur han kom närmre började jag skrattandes zick-zacka på vägen. Till slut kände jag hur han slöt sin arm om mig. Hur han höll om mig. Ja, egentligen ville jag nog bara att han skulle springa efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0