Har haft en fantastisk helg tillsammans med min Sara. Vi har druckit lite för mycket vin tillsammans med några av mina vänner. Vi har samtalat extra förtroligt. Vi har vaknat lite bakom. Vi har handlat en hel del onödiga klädesplagg. Vi har ätit kladdig mat på Max. Vi har läst böcker. Vi har ätit popcorn och avokado framför Melodifestivalen. Vi har funnit vår nya themesong, uppbackade av lite vin och trötthet. Vi har sett på film. Vi har skrattat. Och viktigast av allt: vi har ätit klubbor. Tack för att du finns! (Dancing in the moonlight shalalalalaaaaa...)

Det har varit många bra dagar den senaste tiden. När det nu känns lite jobbigare kan jag skylla på två saker: nattens drömmar och de tankar som följde samt Saras avfärd. Det är så grått nu.

Och jag har blivit bitter. Har försökt slå det ifrån mig genom att fokusera på annat och genom att fokusera min bitterhet på allt annat än det egentliga objektet, men jag har nu äntligen förstått. Jag må förstora alltsammans men om jag förminskar det så vore det ännu värre. Som om det aldrig hade hänt. Som om det inte fanns. Som om jag inte fanns.