Det finns alltid olika stigar att välja och jag inser att om jag hade valt en annan än den där jag befinner mig så hade jag kunnat vara i centrum för någons tankar och känslor. Inser dock att jag inte ångrar mig - jag sa ifrån för min egen skull. Jag vill hitta rätt direkt; det lockar inte att kämpa mig igenom själsliga möten som inte känns rätt från början (eller åtminstone ganska snabbt). Vill inte vara den som står i dörren som lämnats öppen, vill inte vara ett andrahandsval, vill inte vara någon som andra tror är lätt att erövra. Vill inte vara någon, vill vara the one. Borde ha rätt att begära mer än det jag hittills har erbjudits.