Can't go a minute without your love.

Klarar verkligen inte att vara ensam nuförtiden. Kanske har det delvis med nyförälskelse att göra men mest beror det nog på att jag är som jag är. När jag inte är med honom tänker jag på vad jag sagt medan vi umgåtts; funderar över om jag varit jobbig eller sagt nåt knasigt. Tänker att jag inte vill skrämma bort honom när det fina precis har börjat. Undrar vad tusan han ska med mig till. Deppar i de mörkaste och allra mest dumma stunderna över att han faktiskt har varit kär förut och att han har varit hud mot hud med någon annan. Att han har varit såhär med andra. Samtidigt är det precis så som jag skrivit förr: jag kan inte vara arg eller ledsen över att han har ett förflutet. Och vi har det så himla bra, vi två.

Åh, jag vill bara glömma alla jobbiga tankar som tvingar sig fram.

Hur gör man?

När jag är deppig ska i alla fall jag tänka på en viss låt. Och blir förhoppningsvis mindre deppig.

Kommentarer
Postat av: lina

dumma tankar kommer fortfarande upp i mig med jämna mellanrum. sådant får man nog lära sig att leva med. det som är bra väger ju liksom upp! jag vet inte exakt hur det känns för dig eftersom vi var så unga när vi träffades och inte hunnit träffa någon annan innan, men jag kan verkligen tänka mig. och jag tycker du är stark och modig och mogen i det här och att du verkar älta lagom mycket (för älta måste man!). du får helt enkelt lyfta fram allt det fantastiska lite extra mycket när det känns tungt.



och du! förbered dig på att vara besatt av att vara i hans närhet väldigt länge. jag känner mig fortfarande lite naken och konstig när axel inte är här. puss!

2011-05-26 @ 13:21:34
URL: http://ramlad.blogspot.com
Postat av: M

Ja och jag antar att det är sunt på ett sätt att man ältar och är lite svartsjuk och tänker oroliga tankar; det visar att han betyder mycket, att man verkligen bryr sig och är beredd att kämpa för att få behålla honom. Hmm men på sätt och vis är jag som du var då, trots att jag är lite äldre. Jag menar, jag har ju inte upplevt nåt sånt här förr.



Tack för de fina och uppmuntrande orden, det betyder så mycket för mig!



Och åh vad skönt att du säger att jag förmodligen kommer fortsätta sakna honom så fort han inte är här, för jag är så rädd att det så småningom ska bli slentrian och att vi ska tröttna på varandra (snarare är jag rädd att han ska tröttna på mig, vet inte hur jag skulle kunna tröttna på honom hehe). pusspuss!

2011-05-26 @ 14:50:53
Postat av: amanda

jag tror nog att han också tänker "vet inte hur jag ska kunna tröttna på honom (henne)". no worries, ni är så fina ihop, och så lär det fortsätta läääääääänge till. :)

2011-05-26 @ 18:07:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0