Jag tror mitt hjärta blöder.

Hon brukar föra hans hår bakom öronen. "Du skulle typ vara världens snyggaste stekare", ser hans ogillande min och tillägger snabbt att hon såklart inte menar att han ska behöva börja kamma sitt hår sådär. Tänker i hemlighet att det ändå vore lite kul om han gjorde det ibland, bara för att visa att han kan vara stilig på flera olika sätt. Ja visst, det är lite larvigt. Och hon vill absolut inte förändra honom, missförstå icke.

Det dansar fjärilar i hennes mage när de kramas. Under ytan bubblar starka ord som en del av henne vill ha sagt men som den rädda realisten tycker är för tidigt att yttra. Särskilt framträdande är den rädda realisten då han säger att han är försiktig med de starkaste orden eftersom han sagt dem och känt innebörden förr - och det har ändå tagit slut, varje gång. Hon kan inte hjälpa att det skär lite i henne att veta att han är så realistisk; att han till och med kanske är mer cynisk än hon.

De skulle lägga sig skapligt för att inte vakna vid lunchtid dagen efter. De somnar inte förrän halv fyra. Pratar om allt möjligt, skrattar, eskimåpussas, kliar rygg, värmer fötter. I nästan en timme predikar hon sådant hon tror på. Som att man inte ska luta sig mot statistik över antalet skilsmässor och krossade förhållanden. Varje förhållande är unikt. Som att man inte ska tro sig behöva veta allt. Det är hemskt att människor vill ha svar på allt, istället för att bara leva i nuet. Då kontrar han med att det är precis det han menar; man måste acceptera att man inte vet att man kommer vara tillsammans hela livet. Att det där med att inte veta är lite tjusningen med det hela. Och att han lever i nuet och är glad (trots att han ändå är beredd på att saker kan gå åt skogen). Han kramar henne lite extra. Hon känner sig korkad. Han har rätt: hon lever inte efter det hon förespråkar. Det är hon som inte lever i nuet, det är hon som både oroar sig och hoppas inför framtiden.

Trots att det gör ont att höra meningar avslutas med "...för det kan ta slut" är det ändå sant. Tar det slut kanske det är för det bästa. Om man lever i nuet förbereder man sig på bästa sätt för framtiden. De är lyckliga nu. Vad tjänar det till att ta ut eventuella sorger i förskott?

De har bara varit tillsammans i tre veckor. Kanske är det lite tidigt att diskutera sånthär. Egentligen är det bara så otroligt skönt att kunna prata om nästan precis vad som helst.

all the hours that we turned into days.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0