jag älskar när vi klockan fyra på natten går och lägger oss och han busar med täcket medan jag gråter och skrattar om vartannat, ja gråtskrattar av trötthet, och han sedan håller täcket ovanför oss som ett tälttak och jag kryper nära och vi skrattar åt mina tårar och jag ser bara hans ögon och hans leende och måste anstränga mig för att kunna vända mig bort och släcka lampan för jag vill inte bryta magin. och han somnar i mina små armar och mitt i natten har jag vänt mig om och gnyr om att jag fryser och så får jag vara lilla sked och somnar med näsan mot hans varma hand.