ändå har jag inte levt så länge. och kanske vill jag inte skriva om hela min bok egentligen. bara de stycken som inte lärt mig något, som inte tjänat nånting till överhuvudtaget. vet å andra sidan inte sådär på rak arm vad dessa stycken skulle bestå av men jag antar att jag bara är lite livsbitter idag. eller trött på mig själv, det är vad jag är. kanske har jag växt och mognat det senaste året. men jag tycker fortfarande inte jag har mognat tillräckligt. jag måste ständigt hindra mig själv från att överdramatisera småsaker, låtsas bli sårad för att få bekräftelse eller ta allt personligt (det vill säga sådant som det inte alls är meningen att jag ska ta personligt).

förresten är det som om jag letar efter anledningar att vara deprimerad, som för att matcha någon som är ledsen. men om någon är ledsen är det väl snarare bättre att jag håller mig glad som stöttande kontrast.

ibland är jag alltså bitter över vissa delar av mitt liv. kanske skäms jag för den känslomässigt omogna individ jag varit. men vad spelar dåtiden egentligen för roll? jag kan inte ändra något och borde nog bara se det som att allt jag varit med om på något sätt arbetat ihop sig till en deg som format mig; som ständigt formar mig från en dag till en annan.

jag kan inte riktigt minnas den första jag blev kysst av. men jag har någon som fyller varje kyss med kärlek nu. det pirrar när han ser på mig. jag är nästan lika nervös då som jag varit varje gång någon jag gillat har sett mig i ögonen. jag brukade titta bort, lät nervositeten vinna. men nu tittar jag inte bort. och det är inte en förgörande nervositet utan en som får mitt hjärta att klappa på rätt sätt och som förvissar mig om att trots att den första förälskelsen har lagt sig så finns det något annat - större - där som gör mig varm och trygg. en gång i tiden var det någon annan som höll om mig för en kort stund men jag minns inte hur det var. det enda min hud känner igen är hans hud. den doftar som inget annat och är varm när jag är frusen och kall när jag behöver svalka (oftast är den jättevarm och det är bra eftersom jag därmed inte behöver frysa denna vinter). jag frambringar ständigt fåniga ljud som nästan bara han gillar. och vilken tur att jag är bra på att klia rygg.

och att vi är ungefär lika bra på att vara fula: