Är så trött, helt matt i kropp och sinne. Har ställt till med lite dumheter utan ansträngning (den som anstränger sig för att vara dum borde skjutas), sårat utan att mena det överhuvudtaget... ja, helt enkelt känt mig ganska dum och konstig sedan en vecka tillbaka. Kan vara därför jag är så trött, sådana här tankar kräver ganska mycket energi känns det som.

Och jag måste sluta oroa mig. Att folk ska sluta tycka om mig och sådär - särskilt att han ska göra det. Varför kan jag inte fatta att jag mer än duger i hans ögon? Han skulle inte vara med mig om han inte tyckte om den jag verkligen är. Samtidigt behöver jag verkligen ändra på vissa saker, såsom att jag håller honom vaken lite för länge med mitt grubbel. Att jag verkar ha blivit ganska självisk i mitt tänkande den senaste tiden, vilket har sårat andra. (Men åh, jag kan nog inte hjälpa att jag vill vara med honom hela tiden, att min värld kommit att cirkulera kring honom, att jag inte tänker på att andra såras av det.) Vill inte vara hemsk. Vill vara den versionen av mig som ler nästan hela tiden, och när jag inte ler så ska jag åtminstone inte vara ledsen, orolig eller ha dåligt samvete för att någon annan är ledsen på grund av mig. Så vill jag ha det.

Imorgon åker jag till Flen. Behöver sitta på ett tåg med honom som jag inte kan rå för att jag tycker mest om. Och kramas med familjen. Och skratta med vänner. Komma tillbaka till Uppsala på söndag med ny energi.