i söndags fick familjen ett nytillskott i form av lille Mille. han är pytteliten, har taniga armar och ser ut som en söt gammal gubbe i miniatyr. han var inte menad att födas förrän i april men det fanns visst en outgrundlig plan som skulle följas, så ut i världen kom han, åtta veckor för tidigt. hjärta och mage känns lättare av att veta att han klarade det fint, men jag kommer inte ha lugnat mig ordentligt förrän jag får se bebis med egna ögon, sniffa på honom och krama om hans fina mamma, tillika min fina syster.

annars händer inget direkt spännande utöver studier, förutom att jag var på visit hos Amanda i helgen som var. mycket trevligt! besökte Fotografiska, vandrade genom stan, åt god mat, såg melodifestival, film och På spåret, jag fick besök av förkylning och feber --> zombie, vi gick i second hand-affärer, frös nästan ihjäl och mötte Daniel Adams-Ray på en random gata.

min pojkvän har varit förkyld i två omgångar och lyckades alltså smitta mig den andra gången. tur i oturen ändå att jag inte ligger utslagen i hög feber eller så. men snuva och sprängfärdigt huvud kan jag klara mig utan, särskilt eftersom jag ska vara i skolan varje dag denna vecka. och vad är grejen med att jag gråter var femte minut (för att nånting trycker på tårkanalerna eller nåt)? samtidigt tänker jag inte gnälla mer för det kunde vara så mycket värre och jag har ett fint liv i övrigt, och så vidare.

om en vecka är det alla hjärtans dag. jag är cynisk och tycker det är en fjantdag. brukar gnälla över att folk gör en sådan märkvärdig grej av det. och det är ju inte ALLA hjärtans dag. den uppmärksammar indirekt alla som är ensamma, och de som är ensamma för att de vill vara det sammankopplas oundvikligen med de ofrivilliga och måste på nåt vis försvara sig. jag har i alla fall känt så förr, en slags press att argumentera varför det är (mer än) okej att vara singel. jag har väl aldrig trivts till fullo med singellivet, men hellre singel än att vara tillsammans med vem som helst bara för att man "borde" hitta någon.

men så är jag romantiker också och det har ändå lett till att vi bestämt att vi ska gå på bio, han och jag. antar att jag är något motsägelsefull. å andra sidan har jag aldrig fått uppleva alla hjärtans dag tillsammans med någon som får mitt hjärta att skutta och stanna om vartannat. dock kommer jag inte låta det bli en sliskromantisk dag, och jag tänker förbli cynisk även efter den fjortonde. haha.