för det mesta känns det som att två pusselbitar hittade varandra.

när vi kommer hem för fulla är jag ännu känsligare än vanligt och han blir grinig och okänslig. men morgonen efter skrattar vi åt oss själva och kramas. och precis när jag är som mest orolig och lite nere vänder det tack vare honom. när vi lägger oss skapligt för att jag ska upp tidigt somnar vi ändå inte förrän timmar senare eftersom vi har för mycket att fnittra åt och för att vi förundras över len och varm hud. och det känns som att något har lossnat den senaste veckan och jag får höra mer än förut. får svar på frågor jag bär på men som jag inte yttrat högt. kanske har han insett något. hur som helst så uppskattar jag honom så himla mycket och kan fortfarande inte fatta hur någon så fin kunde bli min.

snart, snart kan jag glömma den där c-uppsatsen för gott. fick ett starkt G och när jag läser förklaringen förstår jag precis varför, vilket gör mig lite bitter. men om ett tag kommer jag förhoppningsvis vara stolt. och nu har vårens kurs i engelska inletts. trots att det är en a-kurs kommer det bli mycket att göra - och ovant att gå i skolan så ofta. jag hade behövt ett riktigt lov och mer än endast två helt lediga, uppsatsångestfria dagar innan dess för att må helt bra inombords, men det är bara att bita ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0