nyårsafton var jättebra. fina johanna på besök. vi gjorde potatisgratäng och kladdkaka med ett lager vit choklad och jordgubbsströssel. till det den rökta fläskfilén jag fått av mamma. jag och min pojkvän drack cosmo och jag var sämst på sällskapsspel. sedan gick vi på korridorsfest och jag fick kyssa honom vid tolvslaget medan stjärnor, lyktor och fyrverkerier trängdes på himlen.

men på nyårsdagen när johanna hade åkt hem och jag var ensam med en massiv mängd disk (åh jag hatar att diska!) och en lätt bakfylla trillade jag ner i nåt slags svart hål. ville inte vara ensam hemma, visste att jag inte skulle stå ut. på darrande ben klev jag på bussen hem till kim och medan vi senare fnissade som mest åt något internskämt brast dammen. mitt i ett skratt började tårarna rinna och vägrade länge att sluta trots att han höll om mig och tröstade mig som bara han kan. vet fortfarande inte helt säkert varför jag var så ledsen, men misstänker att det är skol-/uppsatsstress eftersom en del av den där känslan har stannat kvar sen dess. hoppas att den försvinner när uppsatsen är inskickad (imorgon) och opponeringen är gjord (den 13e).

trots att min uppsats inte är helt klar har jag valt att ta ledigt idag. har fått uppmuntrande kommentarer från både en fin vän och min handledare. det känns lite bättre tack vare det. men jag har fortfarande inte lärt mig att tycka att det jag själv gör är bra.